2bi

Jag är skitless på att blogga, så nu tänker jag inte göra det längre. Så nu får ni läsa bloggar om barn och mode istället.

Kanske kommer jag tillbaka. Vi får se.

Ni som kan, läs följande med min röst på parodisk sthlmsdialekt:
A young man on språng is me. Har vandrat streetan fram i valfritt antal ärenden. Det roligaste var att skaffa lånekort på STOCKHOLMS STADSBIBLIOTEK. Fan, kände sig ju som kungen själv när man stod där med det röda kortet i handen. “Nu är din dag kommen tobster” tänkte jag. “ÄNTLIGEN ÄR DU NÅGON!”
Sen upptäckte jag att avdelningen för skönlitteratur var mindre än Örebros. Däremot har de massor på ungdomsavdelningen som jag vill läsa, men man vill ju fan inte visa sig med massa kids som har kepsen bak och fram. Snacka skit gör de också.
Så i ren protest grabba jag tag i en jädra bibliotekman och sa “Ge hit Idioten mä Dostojevskij å en jääävla massa bloo!”
Stackarn rände iväg till deras magasin, som tydligen är skitstort och kom tillbaka med en grå stackars bok. Text var det i den.

En bra sak med att bo på 11:e våningen. Ibland får du åka jättelänge. Idag så körde några kids upp mig till 6:an, sen tillbaka till bottenvåningen igen. Då mumlar en liten tjej på utrikiska till sin kompis att jag skulle ju till elvan. “Det är lugnt” säger jag och hon blir så crazed över mina språkkunskaper att hon kliver av hissen.

Konstiga drömmar har jag haft också, sen jag flyttade.

Hej hej hallå dagboken. Nu har jag varit på bröllop och svensexa. Det var jättefint.
Nu ska jag se på en massa film och serier. Första avsnittet av True Blood säsong 2 har ju kommit. Söwhuitah!

Och det är skönt. Speciellt för någon som jobbar med web. Men ja veckan har varit hård. Jag har varit omkring och försökt handla saker till rummet men jag är dålig på sånt. Var på IKEA och där fanns det tusentals varor för halvbilliga priser. Jag kom ut med en lampa, för jag kom inte på något annat att köpa. Jag skulle ju kunna fota rummet, men just nu är det föga intressant.
Såhär ser lampan ut iaf:

Men vafan. Ät en stor björn så hörs vi. Imorgon drar jag iväg och gör Gävle osäkert på svensexa och bröllop.

Jag ligger på en halvuppblåst luftmadrass som jag måste lägga hela min tyngd på om jag inte ska nudda golvet. Rummet är kolsvart för jag har ingen lampa i det. På golvet står en gitarr och två datorer. Brevid mig, på ett litet bord bökar min råtta runt i lite hö. Imorgon ska jag repa med Eriks band som spelar progressiv metal. Det händer verkligen mycket just nu. God natt.

Mitt rum.

En nyutkommen budget-skräckis som jag rekommenderar är ju Lesbian Vampire Killers. Riktigt bra gjord, rolig och lite för mycket.

Huvudrollstjejen är svensk också. Fast att filmen är från britannien (stor). Hennes karaktär har det sjukt svenska namnet Lotte. Kunde inte hon som svensk berättat att det finns mycket mer frekvent förekommande namn?

Det ryktas om en uppföljare med bögvarulvar (sant).

Jag ska övertyga min partner att döpa vårt barn till Lilith och sen när allt är ordnat ska jag visa den här artikeln.

Det finns några få ytliga saker jag uppskattar i livet. Ett av dessa är brills. Ett par softa, gärna lite för stora, ogenomträngliga brillor som man kan ha på sig när man vandrar streetan fram. Just nu har jag ett par blå, pyttesmå som får mig att se ut som att jag lever i en 80-talsframtidsdystopi och säljer kroppsdelar i en gränd. Det gör jag inte! Jag säljer ingenting! Inte ens kroppsdelar!

En ny tid har kommit. Istället för att tänka “näää jag orkar inte läsa, jag ser på något istället” när jag ska sova, så har jag börjat tänka “lägg dig och läs bitch, life is pain!”
Det känns jävligt bra. Just nu är det Hanteringen av odöda som gäller. Även om jag tycker att Ajvide är en gnutta överskattad så måste man ju läsa zombieböcker när de väl finns där. Den är dessutom riktigt bra än så länge. På sätt och vis bättre än Låt den rätte.

Världens läskigaste omslag också

Ända sedan jag hörde Mansons senaste skiva och insåg att den var toppen, så har det varit han som rullar i spelaren.
Speciellt den alternativa versionen av Running to the edge of the world är helt otroligt bra.
Det hela började med Fredrik och Filip hade honom som gäst och jag blev ännu en gång, riktigt dragen till hur han var.
Skygg men mediavan, snygg kombo. Hur som helst, nog tjat, fram med listan.

Top 10 Manson-låtar (En lista för alla oss som var mörka kids en gång i tiden)

10. Irresponsible Hate Anthem (Antichrist Superstar)
Såhär långt upp i listan är det ju svårt att komma med en annan motivering än att det är en bra och dragig låt, på en skiva som jag själv tycker är lite för gormig och alltför mycket amerikansk hårdrock. Men för att citera Linda Skugge:
“I wasn’t born with enough middlefingers”

9. Beautiful people (Antichrist Superstar)
Den här är ju framförallt anledningen till att Antichrist blev den ordentliga genomslagsskivan för Marrebarre. Det var inte bara skrikigt och argt, det var snyggt. Men man måste säga att hans texter, just här, är extra simpelt arga.

8. Seizure Of Power (Resident Evil OST)
Japp ost. Ska man ha en låt att marchera självsäkert fram på streetan så är det ju den här. En av mina favoriter i hörlurarna.

7. Lamb Of God (Holywood)
Oh nu är det svårt, det finns så mycket bra att välja mellan. Men den här får vara med, för den är jävligt annorlunda. Det är ett nästan hiphopliknande beat i introt för att sedan bara ackompanjeras av en gitarr i verserna. Men svängig och soft.

6. Mechanical Animals (Mechanical Animals)
Det här var länge min favorit på den skivan, för det var en rätt okänd låt som folk sällan refererade till och den blev aldrig någon singel. Detta var dessutom min första skiva med honom, och än idag enligt mig, den bästa. Och det är tamefan 10 år sedan den släpptes vilket är lite läskigt. Jag minns att jag gillade just det här textstycket:

5. The Fall Of Adam (Holywood)
Den börjar med en ackustisk gitarr och lite lätt sång och sen bara pang så drar den igång med diktatorskrik och folkrop, och man gillart. Förresten orkar jag inte gräva fram fler låtcitat, jag ser inte poängen.

4. Count to Six and Die - The Vacuum Of Infinite Space Encompassing (Holywood)
Han borde garanterat använda piano oftare.

3. Running to The Edge Of The World (The High End Of Low)
Det kan ju vara för att den här är ny i mina öron men jag är helt frälst. Som sagt, speciellt den alternativa versionen där det bara är gitarr och han. Han har aldrig fått till rasprösten bättre än i den här. Och hans texter brukar ju vara rätt enkla, men den här gillar jag verkligen, det känns som att den har ett större djup än andra låtar.

2. In The Valley Of The Shadow Of Death (Holywood)
Det här kanske låter ovettigt, men genom hela låten har bäbisskrik samplat i bakgrunden. Alltså inte onaturliga skrik, bara vanligt bäbisgråt. Det kändes wierd när jag hörde det i högstadiet, men nu tycker jag att det funkar skitbra. Och texten är helt våldsamt ledsen, och sånt är ju coolt.

1. The Speed Of Pain (Mechanical Animals)
Vilken annars liksom?

Fan redan nu vill jag lägga till fler låtar och göra om i listan.

Jag vill också vara ett sådär omaka par